Mera från Walhalla

Vad kul att ni gillade bilderna från vår utflykt och vilken tur att jag hade flera på lager!!

När jag lämnade er sist så hade vi nått fram till gruvöppningen där de guidade turerena startade. Vi stod där en stund för att svalka oss i det enorma drag som blev där. Luften var säkert 20 grader kallare än bara någon meter åt sidan, så svalt var det. 

Mycket "skrot" från fornstora dagar låg "slängt" runt gruvan och den gamla rälsen som ledde in och ut ur gruvan. 

Till och med flaggan såg ut att ha hängt med ett tag!

Välkomna till Wisteria Lane!

De flesta boningshus i Walhalla har förvandlats och byggts om till små pensionat och B & B:s. Allt i tidstrogen stil som gör att man känner de gamla historiska vingslagen.

Genom staden rinner den bäck där man kunde vaska guld en gång i tiden

Detta var ett mycket stort exemplar av en hortensia. Så stor att jag behövde hjälp av Sofia att få rätt perspektiv och så att man ser att den är jättelik. 

Här hade J. Anderson sin lilla inmutning när det begav sig. Vid tidigare besök i stan så har det funnits ett hus som haft en plakett utanför och där stod det om en svensk familj som kom ända hit för att finna lyckan och guld på 1800-talet. Nu hittade jag inte den men tror att den blivit ersatt av ett större hus av något slag. Men det har funnits fler svenskar i stan när det rådde guldfeber här.

Efter en lång promenad upp och ner för bergen smakade det extra gott med en kall glass. Att det sedan fåatt vada och plaska i bäcken en stund innan hemfärd gjorde två varma barn något svalare.

Hittar hon guld montro?

En liten kyrkogård finns också uppe på bergssluttningen i utkanten av stan, precis där man kommer in. Här kan man också gå på en guidad spöktur om man vågar.

En tågstation med anor finns förståss också för man var ju tvungen att kunna ta sig till och från staden innan det fanns bilar. 1883 lades förslag fram att man skulle påbörja byggnation men det tog ända fram till 1904 innan den kunde invigas i full sträckning. Redan 1954 hade den stängts ner och man rev upp rälsen på nästan hela linjen. I mitten på 90-talet började en grupp entusiaster att återuppbygga en liten sträckning, den från Walhalla och ut till första stationen. Nu har den varit öppen i 10 år och drivs enbart med hjälp av frivilliga som kör och driver tåglingen.

Fick en fråga om det där med guldbrytning. Jo då det har brytits mycket guld här i delstaten Victoria. Ett av de största och kanske mest kända är det som ligger i Ballarat nordöst om Melbourne där var det stor guldrush på slutet av 1800-talet också. Folk kom från världens alla hörn men många från Kina. Annars så är den Australiensiska jorden fylld av mineraler av diverse slag. Opaler bryter man i SA i Cober Pedy, här där jag bor har vi ett av världens största brunkolsfyndighet. Men som sagt det mesta i mineralväg kan man hitta här Down Under.

Så där nu var det slut på guldgrävaräventyr för denna gång.

Ha en fortsatt trevlig helg!