Thursday, 3 January 2013

En annan namngivningsbuske - Sofias

I september förra året berättade jag att vi planterat en "namngivningsbuske" till vår äldsta dotter Emily. I går var blev det äntligen Sofias tur. Att det blev lite tid mellan flickornas båda buskar berodde på att handelsträdgården behövde beställa en och när jag väl hämtade den i början av december glömde jag bort den i allt julstöket. 
10 januari 2009 En rosa blomma istället för den blivande busken.
För snart 4 år sedan hade vi  en namngivningscermoni i Sverige för Sofia när hon var på sitt första Sverigebesök. Min man och jag ville att båda våra familjer skulle ha minnen kring barnens dop och namngivning. Så i Australien är flickorna döpta i den katolska kyrkan där vi bor och där min man har sin bakgrund. I Sverige hade vi namngivning med en humanistisk officient som vi lärt känna när Emily hade sin cermonin. 
Denna gång var det vinter och kallt så vi höll till inomhus och någon buske kunde vi inte plantera. Så det fick bli en lite rosa blomma som fick symbolisera att det skulle bli en buske långt senare när det blev vår och sommar. Den riktiga busken kom att planteras i midsommarhelgen 2009 på mina föräldrars landställe.

21 juni 2009


28 maj 2010


27 maj 2011

Sofia drygt 4 år, vid sin buske första gången, 4 augusti 2012
Sofia framför sin egna buske för första gången när vi var i Sverige på besök i somras. Även Sofia har alltid vetat om att hon haft en egen buske på mormor och morfars sommarställe men kanske mest för att hennes syster pratat så mycket om det. Min mamma har alltid varit duktig att ta bilder en gång om året så att vi kunnat följa buskens utveckling men det var extra kul att få se den på riktigt och få ett kort med den.
Australien 1 januari 2013
Jag hade alltid en tanke att vi skulle försöka leta reda på samma buske här hemma i Australien. Fast någonstanns innerst inne så visste jag väll att vi skulle flytta och därför blev det aldrig av förrän nu. Det passade också bra i tiden med vårt nya hus och skapandet av en ny trädgård samt att min mamma såld landstället efter att vi var där förra sommaren och vi inte har tillgång till våra buskar längre.

Min pappa undrade alltid varför vi ville plantera buskar på landet. Ni kommer ju inte att få uppleva dem i så många år.Visst hade han rätt i det men det var mera symbolhandlingen vi ville åt och anknytningen till Sverige. Nu känns det som om cirkeln är sluten när vi äntligen fått båda flickornas buskar planterade nu när de gamla gått oss ur händerna. Nu kan båda flickorna se sina buskar på varsin sida av huset på framsidan. Häromdagen roppade Sofia hejhej till sin buske när hon susade förbi på cykeln.

Ha en skön dag!










6 comments:

Lotta said...

Jag tycker så mycket om namngivningsbuskarna som ni har! Jag tror jag berättade om vårt plommonträd, eller rättare sagt Rebeccas träd. Hade jag kunnat hade jag tagit det med mig hit!

Kram
Lotta

Åse said...

Så fint och så trevligt att hitta hit, ska kika runt lite mer här på din blogg. Ha en fin dag.

Black Iris said...

Jag förstår mycket väl dina känslor och tankar runt det här med buskarna. Extra roligt är det ju att töserna verkar uppskatta det..

Kram Maidi

Meta said...

Det var ju ett fint sätt att ha buskar både hemma och "borta" det är alltid svårt att veta hur länge allt kommer att vara. Mina barnbarn Har fått varsin ros på min koloni, och det är de glada för.
God fortsättning på året!!
Kram Meta

Michaela said...

How green and springy! Happy New Year!

A House With A View said...

Vad himla fint!!! Gillar mycket er tradition, med anknytningen till Sverige, det skulle jag också vilja ha om jag flyttade utomlands. Vad roligt nu att buskarna finns i er närhet:)))

Stöööörsta kraaaaaaamen aka

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...