Svenska skolan

I går åkte vi till Melbourne för att besöka den Svenska skolan som håller till i Svenska kyrkans lokaler. Jag har en längre tid nu funderat på om jag skulle låta flickorna börja där, i deras lördagsskola. Det är ett stort åtagande att ta sig till Melbourne var och varannan lördag under ett helt år. Tror att det rör sig i snitt om 26 lördagar per år alltså varannan vecka. Det är en resa på1,5 timmar i ena riktningen så det är långt. Dessutom tycker jag att det är trixigt att köra den sista biten som är "inne i stan". Där härjar sådana här som ni ser på bilden, spårvagnar.

Så med allt detta i huvudet och att barnen är förhållandevis små och har en lång skolvecka i vanliga skolan så ville jag och min man besöka skola för att kunna bilda oss en uppfattning om hur det var och vad man gjorde. Om det känndes bra helt enkelt, för oss och flickorna. 

Pirriga och uppspelta tjejer har just anlänt till Svenska kyrkan i Toorak. Mycket spring i benen när man suttit still länge i bilen. Men deras lokaler är belägna i ett hus som ligger fantastiskt vackert i en av Melbournes mest prominenta förorter med enormt stora hus. Så det finns en stor härlig park och en fin liten lekplats att springa av sig på.

Vi hade stämt träff med en av lärarna på skolan som skulle visa runt oss. Först fick vi vara med på Kinder, hela familjen, fram till rasten. Där hade man Kinder och 6-åringarna ihop först och sjäng och gjorde ramsor ihop sedan gick 6-åringarna iväg för att jobba med bokstäver medans de yngre stanna kvar och rita troll vilket var dagens tema.

Det gick så bra att mannen och jag gick ut till fiket utanför och köpte oss en kaffe och nybakta kanelbullar. Efter rasten var det meningen att vi alla skulle fortsätta bort till Emilys klass 1. Hon ville så gärna gå själv men jag ville ju kolla vad de gjorde så hon och jag gick med den fröken medans Sofia stanna med pappa och fortsatte på Kinder.

Emily fick vara med om en massa roliga saker under den timme hon var i klassen. Det är inte så många lördagar kvar innan de slutar så de var tvungna att börja öva julsånger redan nu men alla var så entusiastiska. Men först intervjuade läraren Emily så att hon fick berätta för klassen vem hon var. Hon var inte blyg alls utan passa in direkt. Sedan sjäng de och spela in på band som de fick lyssna på för att höra om de sjöng tillräckligt.

Därefter blev det gruppjobb där de tränade läsning med hjälp av julsångerna. De fick sortera orden i sångerna , lägga meningarna i rätt ordning och måla lucior och pepparkaksgubbar.

När sedan Emily slutade gick vi tillbaka till den andra lokalen för att ansluta oss med pappa och Sofia. Båda flickorna var så glada och uppspelta över sin dag i svenska skolan och båda ville åka tillbaka redan nästa vecka och kunde inte riktigt förstå varför det inte gick.

Det kan nog inte bli bättre betyg för en skola än dessa två just givit. Emily är totalt förälskad i sin "nya fröken" som hon inte ens vet om hon skulle få ha nästa år.

Vi har lämnat in en anmälning och ställt oss i kö för det är många som vill gå. Dock sa de att det nog inte skulle vara några problem eftersom vi ville gå på förmiddagarna och då är intresset mindre. Så vi får vänta och se.

Jag har tänkt att vi ska ge det ett år, prov och se om vi orkar och tycker det är kul. Det känns som om det är viktigt för att uppehålla deras svenska. Det är viktigt att de förstår att det finns fler än deras mamma som pratar och använder svenskan. Vi vill ju båda att de ska vara helt tvåspråkiga och då "kostar det på" ibland.

Ha en fortsatt trevlig helg!