För några månader sedan var jag bortrest från min familj i två veckor. Självklart hade jag presenter med mig hem men det fanns även presenter till mig. Mannen hade tagit med sig flickorna till den stora varuhuskedjan Kmart där han sa att de kunde välja ut något. Efter en del tittande, tydligen mest på leksaker?!? så styrde han dem med lätt hand mot andra avdelningar i affären.
Då föll min äldsta dotters ögon på denna maskin och ögonen blev stora och hon sa att en sådan vill mamma säkert ha. Så vad är det då kanske ni undrar om ni inte klurat ut det vid det här laget? Jo det är en munkmaskin!! Tänk precis vad jag alltid önskat mig! Inte! Men som sagt det är ju tanken som räknas och det är ju bättre än att få en barbiedocka vid min ålder eller hur?
Så äntligen i förra veckan fick vi tid att prova den (jag hade nog förträngt att den stod i skåpet). Det medföljde recept men jag halverade det då jag tyckte att 24 minimunkar var lite för mycket för oss. Men gissa om receptet var väl tilltaget, till och med halv mängden räckte till över 24 stycken.
Tjejerna väntade med spänning vid bardisken och under tiden fick det bli lite nyttigt mellis.
Tadaaa! Nästan färdiga, något bleka om nosen så jag lade på locket igen.
Något socker fastnade inte på dem. Ytan var liksom hård, avstötande. Det ända som hade fastnat hade varit glasyr som tjejerna föreslog.
Så hur smakade då dessa hemgjorda munkar från denna med kärlek inköpta maskin? Ja jag finner inte riktigt ord för det men jag kan lova att de inte kommer att bakas i detta hus igen. Hellre går jag till affären och köper dem. Något mer gummiliknande får man nog leta efter. De såg ut som bildäck och smakade likadant. Barnen...ja de tyckte förståss att de var fantastiska!
Ja Sofia, den yngsta, hon valde att köpa en kaffemugg till sin mamma, med julmotiv föreställandes Rudolf med röda mulen. Måste tillstå att den har varit i bruk något mer än munkmaskinen.
Fast lite undrar jag fortfarande vad barnens pappa tänkte? ;-)
Med detta önskar jag er alla en härlig fredag som kanske bjuder på något gott till fikat.
Tjingeling!
4 comments:
Hej Anette!
Ja, tur att det är tanken som räknas;) Bra att barnen njöt av de nygräddade munkarna i alla fall*fniss*
Brukade äta flotyrmunkar hos farmor i Finland när jag var liten.De var riktigt smarriga, flottiga och fulla med socker!
Ha en skön helg!
Kraam Jenny
Ja, det är inte alltid så lätt att veta vad man ska köpa som present. Jag minns själv att jag fick välja en present åt min mamma när jag var liten. Pappa betlade snällt för det klaraste röda nagellack som Christian Dior hade i sitt sortiment och jag var stolt som en höna! Mamma höll nog god min, men eftersom hon inte använder nagellack och allra minst det mest knalliga man kan hitta, så lämnade nog även den presenten gömd i ett skåp :).
Ja det är roligt hur de små tänker ibland, de var nog sugna på mammas hemmagjorda munkar och OM du MOT ALL FÖRMODAN använder den fler gånger kan du kanske testa att pensla munkarna med lite smör/margarin innan du rullar de i sockret :)
De uggsen som sonen hade med sig hem från USA var samma modell fast bruna så det var de jag helst hade velat ha men de fanns inte i min storlek här hemma. Visade de på bloggen för någon vecka sen ungefär. http://bbqvillage66.blogspot.com/2012/01/uggh-uggh.html
Ha en supertrevlig helg!
Kram F
Hahhaa...jag trodde du hade fått en wc-bytta (på lilla bilden ser man inte riktigt..)! Ja, men du vet karlar! tekniskt skall det vara! Min ena väninna fick ett härligt avlångt, vackert paket i julgåva av sin man (och han är verkligen världens snällaste man)och hon tänkte förstås att det var ett armband eller så, men gissa vad det var?! Jo, en potatisskalare! Hon blev såå förbannad, att hon bad sin man trycka in den dit, vart solen inte skiner...!
Min andra väninna fick till kvinnodagen en ladyshaver av sin man! Resultatet och reaktionen den samma som med föregående väninna.
Vet du annars varför männens hjärna är lika stort som en ärta? Jo, för deras hjärna är lite svullen!
Kraaam!
-Pia-
Post a Comment