Tuesday 22 May 2012

Så här i grilltider!

Många bloggar jag läser skriver just nu om grillpremiären de haft och vilken glädje det är att äntligen kunna grilla och kanske till och med äta ute. Tänk vad jag känner igen den känslan ni alla beskriver. Fast det var länge sedan jag var med om någon grillpremiär måste jag väll säga. Men ni alla har gett inspiration till dagens blogginlägg. För så här grillar vi Down Under!
 I vår familj har vi hela två olika grillar, en vanlig klotgrill av märket Webber. Där grillas fläsksteken, visst kan man grilla annat också men det är den det mest används för då den blir bäst med kol.
 Under detta täcke finns vår "andra spis" skulle man kunna kalla den för. Det är en gasgrill som nu är 8 år och lever på sista versen helt klart. Denna grill har vi använt säkert 4-5 gånger i veckan under alla dessa år året om. Ja ni hör varför det inte blir någon grillpremiär här inte. Det började i vårt gamla hus där vi hade en sådandär gammal fläkt som bara surrar men inte drar ut någonting av oset. Då kom vi ju på att det var bättre att gå ut i friska luften. Senare i livet blev det en riktig fläkt men då var vi så förtjusta i detta sätt att vi bara fortsatte.
 Vi har alltid haft grillen stående precis utanför vår köksdörr så det är lätt att använda den oavsett årstid och dessutom står den under tak. Grillmästaren får helt enkelt klä på sig lite mer under vintermånaderna då kvällstemperaturen kan ligga på bara någon grad ibland. Här steks inte bara köttet och korven utan fisk, kyckling, ibland även potatis och grönsaker. När vi gör rösti så sker det numera alltid utomhus på den lilla sidobrännaren som finns. Toppen och luktfritt inne.
 Som sagt så har grillen använts väl och den börjar nu ge tecken om att den behöver bytas ut då delar av den blivit "utbrända" under åren som gått. Då vi har naturgas draget till huset och en kran för det precis bakom grillen så ska vi köpa en som vi kan ansluta direkt så vi slipper hålla koll på när gasflaskan är slut. Det har hänt flera gånger att den tagit slut mitt i matlagningen och det är mindre kul. Så så är det med grillningen nu förtiden, den pågår konstant, detta betyder dock inte att det bara är mannen som lagar mat. Oftast så delar vi på det han steker vad det nu kan vara ute och jag fixar det som ska vara till inne.

När vi ändå pratar om grillning så skulle jag vilja puffa för en sådan här, en brandvarnare. Har du ingen så skaffa dig en eller två beroende på hur du bor och se till att de verkligen fungerar. Kan inte påstå att jag alltid varit så idog och haft fungerande sådana i mitt liv men jag fick mig en tankeställare i förra veckan. Precis idag för en vecka sedan så brann min svägerskas och hennes mans hus ner till grunden. Båda undkom oskadda men bara med kläderna på kroppen, ett bröllopsfoto och bilnycklar. Hon låg och sov, han var vaken och hörde brandlarmet och gick för att titta och såg då rök. De båda var ute ur huset inom någon minut och sedan stod huset i full brand. Idag finns inget kvar, allt är borta. De har varit gifta i 30 år och bott i huset i 25 år. De undkom tack vare en fungerande brandvarnare. Så snälla kolla att din fungerar.

Tack för att du tog dig tid att läsa ända hit. Det blev ett långt inlägg men jag ville verkligen dela med mig av det sista då man ofta glömmer bort att det faktiskt inte alltid drabbar alla andra utan att det kan drabba en själv också.

Sköt om er och njut av era grillpriärer.

Tjingeling!

7 comments:

Jenny said...

Hej Anette!
Oj, vad hemskt med din svägerskas hus som brann ner! vilken tur att de klarade sig ut oskadda..det måste kännas konstigt o overkligt att hela ens hem o alla saker är borta.
När vi skaffade huslarm för ett tag sedan satte de även in rökdetektorer, det känns tryggt, innan slarvade vi lite med brandvarnarna.

Det var en rejäl gasgrill ni har! Aussie style:)

Kraam Jenny

Bokcaféet i byn said...

Hej Anette!
Stackars svägerskan och svågern, men tur att de klarade sig. Vi kör stenhårt med brandvarnare. När jag backpackerreste förr hade jag ofta en liten bärbar brandvarnare med mig för diverse vandrarhemsnätter. Minns att tjejerna jag delade rum med på vandrarhemmet i Noosa skrattade roat när jag tog fram den i vår dorm. Men vi bodde i en gammal träkåk och det kändes faktiskt tryggt. Brandvarnare räddar liv, så är det bara!

Härligt att läsa om era grillvanor! Låter så australiensiskt också!
Önskar dig en fin onsdag!
Kram Anna

Hemma på Sjuan said...

Usch vad hemskt med nedbrunnet hus, viktigast är förstås att de klarade sig.
Vi har många brandvarnare, har 2 söner som sover i källaren så det är lite oroligt.
Kram Suss

Charlie sa ... said...

Brandvarnare är ett måste!

Hemskt när ens hem brinner ner, men självklart tur att de klarade sig. Ja, brandvarnare är A och O.

Vilken bamsegrill ni har!

Kram

tinajo said...

Åh fy tusan så ledsamt för dem! :-( Ja, brandvarnare är viktigt - min pappa är brandchef så han är väldigt manisk om detta och har uppfostrat mig utifrån det.

Nilla Q said...

Oj, vad otäckt. Tur att de klarade sig, men vad hemskt att bli av med precis allt man har.

Men annars är det här med att grilla underbart! Jag tycker det låter fantastiskt att grilla året om. Ungarna däremot brukar vara trötta på grillmat bara efter nån månad (på sommaren grillar vi väldigt ofta, oavsett väder) och tigga och be om "vanlig" mat!

Kram Pernilla

A House With A View said...

Först, taaaack för utmaningen!! Kul att du tänkte på mig!! Och roligt att läsa om dig också:))))) Och ditt senaste inlägg var ruskigt att läsa, fyyy för att få lov att fly hals över huvud ur ett brinnande hus. Vilken tur ändå att de klarade sig!! Låter supermysigt att grilla så ofta:) Vi har också en Weber som dock borde bytas ut. Ser lyxigt ut med en sådan där annan mer påkostad variant av grill!!

STööööörsta kraaaaaaaamen aka

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...