När det brinner

För två veckor sedan hade vi haft det varmt länge och det var väldigt torrt i skog och mark. Alla "förutsättningar" för att en skogsbrand skulle uppstå fanns när vi klev in i den helgen 7-9 februari. Söndagen förutspåddes kunna bli en av de värsta dagar på många år och det rådde totalt eldningsförbud i hela Victoria och alla var på sin vakt. Dessutom skulle temperaturerna på söndagen klart stiga över +40 överallt samt att det skulle blåsa rejält. Som synes på bilden så hade vi + 42 men det visade högre innan jag han med att ta fram kameran.Redan på fredageftermiddagen slog det till i närheten av där vi bor, ute på motorvägen och min man fick vända om och ta en längre avsides väg hem från jobbet då man stängt av motorvägen.

 Under lördagen verkade det som om just den branden skulle kunna släckas och allt verkade i sin ordning. Men så kom söndagen. Det tog inte länge förrän "rapporterna" från vår brandmyndighet började ramla in (det finns en app till mobilen) och så naturligtvis även på FB. Det blev varmt väldigt tidigt och fredagens brand blåssade upp igen och spred sig i den starka vinden. Ganska snart var det fler bränder men alla höll de sig på var sida av motorvägen där inte är så många hus.

 Det enda vi kunde se och uppleva under söndagen var rökmolnen på himlen men för övrigt var det sol och blå himmel. När det fram på sen eftermiddag blev lite svalare kunde vi även öppna upp huset och sätta korsdrag. Ingen brandlukt här inte.

 Så här såg det ut under söndagen om man tog bilen upp till en utsiktsplats som ligger ganska nära oss. Bilden har jag lånat från FB, själv höll jag mig hemma då det  räcker med alla andra som är ute och tittar.

Även vårt pappersbruk drabbades och det var så pass allvarligt att alla vägar dit stängdes av för det brann runt om i skogen och även inne på området. Nästan alla timmerstockar de hade i lager gick upp i rök.

Området vi bor i tillhör ett av världens mest brunkolsrika område och vi har ett antal dagbrott. Tyvärr så spred sig motorvägsbranden in till en av dagbrotten, en del som inte används längre och där brinner det fortfarande två veckor senare och det är stora problem för boende i området.

Många vägar var avstängda de följande dagarna så även motorvägen men den öppnades upp igen på tisdagen fast med begränsad hastighet på 60km/h längs den del där branden härjat. Just den tisdagen så var det min tur att köra till nästgårds stora stad, Traralgon 30 km bort för att ta ett gäng tjejer till dansen. Nedan ser ni några bilder som jag tagit längs en del av den sträckan bara fyra dagar efter branden. Det var en otroligt hemsk syn att se all förstörelse, men ändå bra att det var låg hastighet för då kunde man ta in det hela utan att orsaka större fara för sin omgivning. På vissa ställen är marken bara aska och i eldens centrum har vägskyltarna smält av hettan. 

 Om bilderna upplevs som suddig så är det för att jag satt i en bil men sedan är det alltså inte dimmigt ute utan det är rök som ligger i luften och i bilen luktar det fruktansvärt när man kör igenom detta område.

Så här disigt är det fortfarande bitvis vissa dagar i vår grannstan Morwell som ligger intill motorvägen och har dagbrottet som brinner på andra sidan motorvägen. Röken från den branden drar in över staden och skapar en enorm ohälsa hos befolkningen. Man har till och med fått stänga vissa skolor och dagis för att det är ohälsosamt att vistas där för barnen. Första veckan efter branden så hade vi också flera dagar då brandröken låg tät över vårt samhälle c:a 18km bort. Det var jättejobbigt och inte kunde man vädra och fick snabbt se till att öppna och stänga dörrar när man gick ut. Men dessa stackare har haft det så här hela tiden mer eller mindre. Man räknar med att släcka branden i dagbrotten kan komma ta upp till ytterligare 6-8 veckor. Folk börjar bli irriterade för ingen (på politisk nivå) har visat intresse för detta och nu "kokar det" som man brukar säga och det verkar som om saker kommer att hända. Ingen ska behöva ha det så här. 

Men även om det brunnit i vår närhet tidigare så var detta nog det närmaste på så vis att detta var längsmed en väg som vi använder oss av mer eller mindre dagligdags för att ta oss runt i vår närmiljö. Min man åker till sitt jobb dagligen längsmed dessa vägar. 

Måste dock passa på att säga att vi har en fantastisk brandkår här i Australien, speciellt den som finns på "landsbygden" den består nämligen till 99% utav volontärer. Utan dem skulle vi inte vara här någon av oss. De gör ett fantastiskt jobb varje sommar med att skydda oss och se till att vi är säkra i våra städer och samhällen.

En sak till och det är att flera av de bränder som startade under den helgen var anlagda. Detta gör en mållös, att människor kan vara så .......jag saknar ord för det.

Så är det att bo i Australien, naturens krafter finns så otroligt nära. Tack för att du tog dig tid att läsa allt eller kanske bara titta på bilderna. Vet att det blev långt.

Tjingeling på er!