Följ med till Fairy land

Helgen inna nyår packade vi in alla i bilden och gav oss iväg ut på äventyr. Färden gick mot Melbourne och ut på andra sidan stan till en liten ort som heter Anakie. Där finns "The Fairy Park". En långkörsträcka på runt 2,5 timmar senare och vi välkomnas av nedanstående jätte i entren in till parken. Högst upp på berget i bakgrunden är själva Fairy Parken belägen. Fin utsikt vill jag lova.

 Humpty Dumpty fanns också vid entren.

 Väl inne på parkområdet så hälsas man återigen välkommen av bröderna Grimm samt en stor karta till hela parken. Parken började byggas i slutet av 1950 talet av ett par som flyttat från Tyskland och hit till Australien. De ville bland annat hjälpa till att sätta den lilla staden Anakie som de bodde i på kartan. Dessuotm ville de att folk skulle kunna komma till ett trevligt ställe för en söndagsutflykt och så började man bygga upp denna park på klippan i Anakie.

 I parken finns det många små statyer gömda lite här och där om man tittar noga. Småtomtar, häxor , feer, grodor och en älva eller två.

 Var är snövit?

 Även mina två små feer fanns på plats iförda passand klädsel för en tur bland feerna.

 En stor drake fanns ju självklart också för att skydda prinsessor och slottet.

 Mängder med slott!

 Många fina sagohus med rörliga dockor att titta på, hämtade från de allra mest kända sagorna. Men också en och annan okänd.

 Jack and the Beanstalk!

 Prinsessan knackar på dörren för att få komma in!

 En och annan prins dök också upp!

 Vägen mot toppen var kantad utav giftigt färgstarka svampar och på toppen fanns slottet som Rapunzel bor i. Mother Gothel försöker ta sig upp till tornet och nedanför håller Sofia och Prinsen vakt för att se hur det går.

 Högst upp på toppen av hela parken bjöds vi på spektakulär utsikt i 360 graders vinkel. På nedre bilden syns en vingård precis nedanför klippan jag står på och längst bort i horisonten syns havet och stora staden Geelong (väster om Melbourne).

Slottet Camelot bjöd på en fantastisk lekpark (även toaletterna var belägna i ett slott!!)

 Prinsessorna/feerna lekte och for runt som om det var det bästa som hänt, vilket det antagligen var. Det fanns så mycket kul att testa.

 Dock hamnade de i en fängelsehåla och sedan dess har vi inte sett skymten. Antar att en elak drake och häxa håller dem undan för oss ett tag. Vad tror du?

 På väg hem blev det lite historia. Precis i närheten ligger ett litet samhälle, Little River där barnens farmor växte upp och precis här låg deras gård. Rättare sagt deras fårstation. Långt bort på bilden i bakgrunden kan man se en hög tegelsten vilket är det enda som är kvar av det gamla fårhuset där fåren klipptes, men det gick upp i rök för många år sedan.

 Ett mycket tort och kargt landskap är det på den västra sidan av Melbourne och så annorlunda mot där vi bor. På östra sidan är det inte lika torrt och brunbränt som det ser ut här på västra sidan. Vackert på olika sätt.

Hoppas du gillade trippen till Fairy Land. Vi hade en härlig dag där. Tjejerna ville tillbaka igen men jag tror det kan drjöa lite. det är en bra bit att åka och det finns så mycket att se och göra här där vi bor.

Trevlig helg!

En annan namngivningsbuske - Sofias

I september förra året berättade jag att vi planterat en "namngivningsbuske" till vår äldsta dotter Emily. I går var blev det äntligen Sofias tur. Att det blev lite tid mellan flickornas båda buskar berodde på att handelsträdgården behövde beställa en och när jag väl hämtade den i början av december glömde jag bort den i allt julstöket. 

10 januari 2009 En rosa blomma istället för den blivande busken.

För snart 4 år sedan hade vi  en namngivningscermoni i Sverige för Sofia när hon var på sitt första Sverigebesök. Min man och jag ville att båda våra familjer skulle ha minnen kring barnens dop och namngivning. Så i Australien är flickorna döpta i den katolska kyrkan där vi bor och där min man har sin bakgrund. I Sverige hade vi namngivning med en humanistisk officient som vi lärt känna när Emily hade sin cermonin. 

Denna gång var det vinter och kallt så vi höll till inomhus och någon buske kunde vi inte plantera. Så det fick bli en lite rosa blomma som fick symbolisera att det skulle bli en buske långt senare när det blev vår och sommar. Den riktiga busken kom att planteras i midsommarhelgen 2009 på mina föräldrars landställe.

21 juni 2009

28 maj 2010

27 maj 2011

Sofia drygt 4 år, vid sin buske första gången, 4 augusti 2012

Sofia framför sin egna buske för första gången när vi var i Sverige på besök i somras. Även Sofia har alltid vetat om att hon haft en egen buske på mormor och morfars sommarställe men kanske mest för att hennes syster pratat så mycket om det. Min mamma har alltid varit duktig att ta bilder en gång om året så att vi kunnat följa buskens utveckling men det var extra kul att få se den på riktigt och få ett kort med den.

Australien 1 januari 2013

Jag hade alltid en tanke att vi skulle försöka leta reda på samma buske här hemma i Australien. Fast någonstanns innerst inne så visste jag väll att vi skulle flytta och därför blev det aldrig av förrän nu. Det passade också bra i tiden med vårt nya hus och skapandet av en ny trädgård samt att min mamma såld landstället efter att vi var där förra sommaren och vi inte har tillgång till våra buskar längre.

Min pappa undrade alltid varför vi ville plantera buskar på landet. Ni kommer ju inte att få uppleva dem i så många år.Visst hade han rätt i det men det var mera symbolhandlingen vi ville åt och anknytningen till Sverige. Nu känns det som om cirkeln är sluten när vi äntligen fått båda flickornas buskar planterade nu när de gamla gått oss ur händerna. Nu kan båda flickorna se sina buskar på varsin sida av huset på framsidan. Häromdagen roppade Sofia hejhej till sin buske när hon susade förbi på cykeln.

Ha en skön dag!

Traditioner

 God fortsättning på Er alla!

Årets först dag är snart över. Kan bara säga att det ser lovande ut för de övriga 364 som komma skall. Kom ihåg att hänga upp och byta ut vår kallender där vi håller reda på vad alla gör när. Den kommer från min favoritaffär, kikki.K, som drivs av en svenska här i Australien. Sedan var det dags för vår årliga tradition som av någon anledning alltid gått av stapeln just på nyårsdagen. Antar att det har med otålighet att göra som det just blir av denna dag.

 Så vad är det vi av tradition gör då kanske ni undrar? 

 Jo vi river pepparkakshuset och äter upp det. Passar liksom bra som nystart att "äta upp" lite av julen och sa var det en mindre julprydnad framme liksom.

 Diskussionerna gick heta om vem som skulle äta dörren respektive skorstenen och så vidare. Att de bara orkar när de har ett helt hus att sätta i sig och dessutom i värmen vi hade idag.

Lite blev det kvar som vi kan ha till fikat imorgon. Fast ska jag vara helt ärlig så är det inte så värst vidare gott med pepparkakshus, lite mjukt och gammalt smakar det allt. Föredrar nog en helt vanlig pepparkaka.

Vi har annars haft en härlig och rätt produktiv dag i sommarvärmen och alla ser så där härligt solröda ut om kinderna nu i kväll. Det var nog bra att vi fick lite gjort runt om trädgården idag för nu ska det bli väldigt hett de närmsta dagarna och då orkar man inte vara ute. Då får det bli lek och pyssel inne.

Tjingeling !