En utflykt

Häromdagen gjorde vi en utflykt till härliga Rosendals trädgård på Djurgården i Stockholm. Det var jättelänge sedan jag var där. Har bott i Australien i mer än 8 år och det var långt innan dess också. Så det har stått på min "att göra lista" ett tag kan man säga. Så dök det upp ett passande tillfälle så här en av de sista dagarna i Sverige. Nu måste ju erkännas att det är en vuxen aktivitet då det är en bit att gå innan man kommer dit. Mina barn gillar inte att gå så mycket, ja åtminstonde inte när det är påtvingat av en vuxens önskan om att ta sig från A till B. Men att springa själv går förstås bra.Så det var mycket knot innan vi kom fram kan jag lova.

 Väl framme fick tjejerna varsin glass och en dricka. Vi hade tankat upp dem på varmkorv innan vi lämnade city då vi antagit att det inte skulle finnas så mycket i deras smak på Rosendal, ja förutom glass då. Det var en varm och skön dag så det passade fin. Vi fick också ett härligt bord under ett av deras många äppelträd där man satt mysigt. Vi vuxna åt lunch, här syns en risotto och en sallad med bland annat getost. Mycket vackert att titta på.

 Visst smakade maten gott fast jag tror att de nog lever på sitt gamla goda rykte för jag har ätit bättre och till betydligt bättre priser. Så lite besviken blev jag nog. Men miljön där är ju trots allt oslagbar fortfarande även om maten inte var det.

 Trots alla dessa sköna skyltar fanns det människor som hade svårt att fatta att man skulle låta bli äpplena. Såg barn som plockade och satte tänderna i äpplena och snabbt slängde dem på marken då de förståss inte var mogna ännu och smakade läbbigt. Synd att man inte fattar sådant eller förklarar det för sina barn.

Nu har jag fyllt på sinnena utav denna vackra plats för det är ju just det den är, precis som jag minns den. Ja förutom maten. Jag har min gamla trotjänare, kokboken från Rosendal som jag tar fram med jämna mellanrum och bakar något svenskt ur och tillsammans med dessa färska minnen från denna härliga sommardag klarar jag mig ett tag till innan jag behöver besöka Rosendals trädgård igen.

Tjingeling!

Skansen & nappar

Ett besök på Skansen är bara ett måste när man är där så sällan som jag. Samtidigt får mannen och barnen sig en dos av Sverige på många sätt, både kulturellt och historiskt. Mina båda tjejer vet vad som finns på Skansen och vad man kan göra där. Emily minns för att hon var där när hon var 3 år och Sofia har fått hjälp genom att se på videofilmer från sist. Hon var ju bara baby och låg i vagnen. 

 Alla dessa härliga gamla hus och gator som finns att strosa runt men som med barn i sällskap inte blir lika välbesökta som om man bara var där med vuxna. Men man kan ju alltid gå igenom påväg till något annat för att bara insupa atmosfären.

 Visste ni att det är både roligare och enklare att gå mycket om man går baklänges? Tur det för vi hade iskallt räknat med att hyra en barnvagn på Skansen för vår mycket trötta 4-åring så att vi skulle slippa allt tjat om att bli buren. Gissa om vi blev smått förvånade och lätt trötta när de inte fanns vagnar för uthyrning längre!! Folk hade stulit dem och till slut hade Skansen beslutat att inte fortsätta med vagnuthyrningen. Nu gick det trots allt över förväntan just denna dag, tack och lov.

 Vi gick förbi bageriet och köpte färska kanelbullar som vi intog i en lekpark.

 Lill Skansen var nytt och ombyggt med en hel del djur att titta på och klappa. 

 Men det var ändå detta vi kommit för att göra. Ända sedan i början av februari i år har vi pratat om att vi skulle åka till Lill Skansen för att lämna Sofias nappar, det var nämligen då hon slutade med dem. Även detta hade vi sett på bild från tidigare besök. Ni kanske har sett det också? De stora girlangerna av nappar i regnbågens färger lindade runt träden på Lill Skansen? Nu var just dessa borta och nappmaskinen trasig men det fanns ett nödinkast!

 Sofia hade med sig sina tre nappar som hon mycket stolt slängde in i nödinkastet med hjälp av moster som hjälpte till att lyfta upp till inkastet.

 Sedan tittade vi i den stora tunnan efter de nappar hon slängt in och sa ett sista hej då till dem och hoppades att de små kattungarna skulle få nytta av dem. Är det förresten någon som vet om katterna verkligen får napparna och leker de i så fall med dem?? Som tack för att man givit bort sina nappar får man ett diplom.

 Därefter var vi hungriga och letade reda på en plats att inta vår matsäck på.

Därefter tittade vi runt bland alla djuren.

 Mitt i allt roliga blev vi totalt överraskade av värsta störtskuren så vi fick ta skydd inne på Lill Skansen igen i väntan på att det skulle gå över.

Hela dagen hade vi hört repetitionerna av den dagens Allsång på Skansen så på väg ut från Skansen så tog vi vägen förbi. Men det blåste fruktansvärt kallt på Soliden så vi skynda raskt vidare och straxt efter det så öppnade sig himlen igen och vi blev rätt blöta. Men sedan kom solen ut igen och vi torkade upp lite och fick en fin tur över vattnet med Djurgårdsfärjan i solsken.

Tjingeling!

Vi går och fiskar

Ja inte jag då förstås. Jag fick ta bussen till närmsta mataffär för att fylla på mjölkförrådet. Så när jag var borta tog våra snälla grannar hand om flickorna och mannen och tog med dem ner till sjön. Innan hade det grävts mask och ordnats med allt som behövdes som saft och kakor.

Sofia tyckte detta var toppen.

Emily hade tjatat länge om att få fiska och tyckte det var sååå kul.

Kolla in vad mina storfiskare fått. De satt tydligen ganska stilla och tysta (vilket inte tillhör vanligheten) men när väl det blev napp så hördes det visst över hela bygden. 

Kolla dagens fångs, hela fem stycken tror jag det blev och dessa mötte mig när jag kom tillbaka från min mjölkrunda, en hink med fisk. Jag hade blivit tillfrågad innan de gick iväg om vem som skulle rensa fisken och lite hurtigt och lustigt hade jag sagt att det är ingen baggis det gör jag. Fast jag hade nog inte räknat med att det skulle bli någon fisk!

Inget förkläde hade vi heller så det fick bli en gammal soppsäck som jag hittade och klippte hål i. Inte var det så himla enkelt att rensa fisken heller, som jag mindes. Men det gick fint, tog bara ur den och sa att vi halstrar den eftersom jag hittat ett halster.

Abborren blev en liten förrätt som vi pillade i oss. Mycket ben var det då de var rätt små men så gott det var. Till och med tjejerna provade på och Emily tyckte det var jättegott och åt flera bita.

Tänk vad ett litet svenskt äventyr på en brygga kan ge, både lycka, underhållning, minnen och lite mat.

Tjingeling!