Försäljning

Så torsdag 3:e mars anlande mäklaren vid lunchtid efter en mycket hektisk förmiddag för Denis och mig. Vi hade fejat och flyttat undan det sista för att vara redo för fotograferingen samt det pappersarbete som behovdes göras.Mäklaren var mycket nöjd med hur vi lyckats få till allt så det kändes bra att höra. Vi bokade in när annonser skulle komma in i lokaltidningen samt öppet hus/visning. När han gick så satte han upp en skylt om till salu på staketet. Vilken häftig känsla att se den men samtidigt lite läskigt.

Hus till salu!

Dagen efter, fredag eftermiddag ringde mäklaren och sa att huset nu låg ute på nätet till allmän beskådan samt att han ville komma och visa huset för 2 personer redan på måndagen mellan 17-18. Redan på måndag förmiddag sa ringde mäklaren igen och undrade om ytterligare en visning kunde ske samma eftermiddag. Vad gör man? Säger jag förståss! Sa nu hade vi visning måndag eftermiddag 16.30-18. Som tur var var det en strålande varm dag, vilket gjorde det lätt att "rymma hemifrån". Vi ställde iordning det sista i huset och tog sedan med barnen till en stor lekpark i närheten. Där de lyckliga lekte i nästan två timmar innan vi åkte förbi den lokala pizzerian och köpte med oss vår middag hem. Senare på kvällen ringde mäklaren och berätta hur det gått. Två hade kommit den sista visningen hade ringt återbud. Alla hade varit intresserade men...kunde inte slå till direkt.  

Nya skylten med mera info. Kom upp på måndagen precis innan visningen.

Då vi redan hade visning inbokat för tisdageftermiddag behövde vi inte bära in allt för många saker den kvällen utan vi tog bara fram det nödvändigaste av det vi gömt. 

Tisdagmorgon ringde mäklaren igen och undrade om ett par från gårdagen kunde komma på ytterligaren en titt. Självklart! Vi enades om tid och han skulle återkomma med bekräftelse från kunden. Jag gick och väntade i nästan en timme innan han återkom. Tyvärr med negativt besked, kunden kunde inte få finansiering från banken. Så snacka om att det är som att åka berg och dalbana när man försöker sälja hus. Man ska stå till förfogande hela tiden om man vill få det sålt men sedan kan folk bara avboka. Det är jobbigt. 

Här hos oss är det mer så att man har "privata" visningar och kanske ett öppet hus. Det öppna huset varar i 30 minuter men alla visningar för folk som är intresserade tar också runt 30 min. Så det blir ganska mycket tid som man måste försvinna från sitt hus om det blir många som vill titta. Inte alltid lätt med små barn, speciellt som det nästan alltid sker på sen eftermiddag runt middagstid. Man kan ju inte äta pizza jämt. 

På tisdagen åkte vi till Denis bror med familj där de ordnade med vår middag samt barnpassning då vi skulle på ett sent kvällsinfo på Emilys skola. När vi kom hem ringde mäklaren och sa att kunden lagt ett bud. Jisses vad glada vi blev. Vi tog natten på oss att tänka och kom med ett motbud nästa morgon som låg straxt under vårt pris och hon accepterade. Jippieee vi hade nu fått en köpare, ja om hennes husbesiktning gick igenom förståss. 

Här så sätter man ett högre pris som man hoppas på att få och lägger en person ett bud under en "privat" visning brukar man acceptera eller bolla tillbaka ett annat bud precis som vi gjorde om det ligger nära det man vill ha. Det är alltså inte så att man sätter ett lågt pris och sedan hoppas på budgivning. Om det är så man vill ha det måste man hålla aktion på huset. 

Hur som helst så är vi strålande glada för att det gick så fort och att vi istort sett fick det vi ville.Jag höll på att bli alldeles galen av att försöka hålla allt så rent och välstädat (pedantiskt) när man måste leva mitt i det och dessutom hålla rent efter två små barn.

Så här rent och fint såg det ut när vår köpare var här

Photos: John Kerr & Associates Real Estate Pty Ltd - Moe

Hur det började i januari 2011

Några dagar efter nyår kom vi återigen osökt in på samtalsämnet "större hus" och "mera plats". Vi hade inlett vår husjakt runt halvårsskiftet 2010 men efter en period av ingående letandes på nätet efter tänkbara hus eller tomter i vår omgivning så gav vi till sist upp, då inget fanns som passa oss. Så här satt vi helt plötsligt igen och diskuterade detta ämne och fram kom datorn och vi började leta. Vi hade iallafall kommit så långt att vi nu nästan var helt säkra på att bygga eget var vägen vi måste vandra. Åh tänk det fanns 2 tomter kvar i det nyetablerade området som faktiskt bara ligger ett stenkast från där vi bor idag. Sagt och gjort nästa dag hoppa vi in i bilen för att ta oss en titt.

Det är inte så mycket man kan säga om en gräsbevuxen plätt, men det såg ok ut. Formen på tomten var något olika, den ena hade bred framsida men smalnade av bakåt och den andra var i stort sett tvärtom. Vi valde den med bredare front då den var något större, 783m2 samt att den trots allt var billigare än den andra tomten.

Helt plötsligt skedde så en massa saker. Vi träffade mäklaren för att titta på de två tomterna vi var intresserade av för att diskutera dem med honom. Dagen efter ringde han upp oss och hade ytterligare en tomt till salu, samma pris men något större. Detta hände på en fredag. På lördagen hade vi ett möte med Simonds,en husbyggarfirma i Traralgon. En superbra kille hjälpte oss med en massa olika planlösningar och idéer samt tog oss på tur genom 2 av deras visningshus. Detta kändes jättebra. När vi kom hem så ringde vi upp vår mäklare och lade ett bud på tomten. 

Måndagmorgon innan mäklaren hunnit med att kontakta säljaren med vårt bud så ringde säljaren själv upp och tog tillbaka tomten!!! Snacka om att luften gick ur oss. Säljare fick några dagar att tänka på men stod till sist fast vid sitt beslut. Gissa om vi var sura. Jag kände för att lägga ner hela projektet direkt. Men efter några dagar sa var vi tillbaka igen och beslöt oss för att lägga bud på den ursprungliga tomten. Budet accepterades och tomten var vår. Ja nästan iallafall. Vi skrev kontrakt och lade handpening i slutet av januari men 14 mars blev vi officiella ägare och skylten som syns på bilderna togs ner.

Här ska vårt drömhus byggas på
23 Montane Boulevard.

Granne med kossorna.

Under hela januari hade vi möten med olika husbyggarfirmor och varje kväll så tittade vi i kataloger och på planritningar och försökte hitta en ritning vi gilla.Vi diskuterade hur många rum vi ville ha och hur många vi verkligen behövde. Vad som var viktigt att ha i huset och vad som spelade mindre roll och där man kunde kompromissa ifall resten var bra. Det blev ganska tydligt rätt tidigt åt vartåt det lutade men vi fortsatte att kika runt och höra oss för om olika firmors rykten och deras produkter.